Det finns ingen i hela världen som har samma relation till mig som du har. Det gör dig mycket speciell. Och det finns ingen, som har samma relation till dig som jag har. Det gör mig speciell. Det gör oss unika, för varandra. Någon slags relation får man med varje människa man möter och varje människa man möter förändrar en lite. När jag mötte dig, förändrades jag. Du fick mig att se saker ur ett annat perspektiv, ur ett viktigt perspektiv. Du fick mig att skratta så magen värkte och du kallade mig vacker. Jag smälte. OJ vad jag smälte. Du får mig fortfarande att skratta så magen gör ont och du kallar mig fortfarande vacker. Jag är smält. Du fick mig att förstå att det finns något bättre om det inte är bra. Du fick mig att öppna ögonen och ta in mera av världen omkring mig. Min syn på livet, på relationer, har förändrats. I hela mitt liv har jag gått i en bubbla för mig själv, i någon ram dit ingen riktigt nått. I min sfär. När jag mötte dig, gjorde du mig sällskap, i ramen, på tavlan där hela jag finns, där allt som är jag finns. Utan förevändningar och tvång. Med dig är jag den jag verkligen är. Du lockar fram de bästa sidorna hos mig och med dig vågar jag. Och att våga, det är läskigt, men häftigt. Det gör mig sårbar. Precis så sårbar som jag bara kan vara tillsammans med dig. Det är unikt, det gör dig unik. Jag känner mig inte ensam längre. Inte ens lite. Du fyller allt jag vill och lite till. Och det bästa av allt, det är att du tillåter mig att vara en del av dig och ditt liv. Det är underbart. Och jag är så glad, att det är just jag.. som får vara med dig. För det finns ingen annan, som jag skulle vilja vara med just nu. Än dig. Det gör dig speciell för mig.Helt enkelt: så är jag glad att jag har dig.. Det kanske hade räckt med att säga det..? (a)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar