- en dag utan huvudvärk..

..är som ett helt nytt liv! Idag vaknade jag bredvid D, vågade knappt öppna ögonen och "känna efter" om huvudet kändes, eftersom att jag har haft ont nu i flera dagar/veckor i sträck. Men när jag hade snoozat (undra förresten när det ordet kommer in i Saol?!) tillräckligt länge och kände efter så... kände jag.. INGENTING! Jag tog händerna till huvudet och jo, det var kvar. Jag kunde blinka, skaka lite på huvudet och gå utan att vilja krypa. Vilken underbar start på dagen :) När klockan slog elva och jag hade varit på jobbet i två timmar, hade jag fortfarande inte känt av huvudet och inte heller när jag slutade kl tre. De sista timmarna på jobbet var roliga idag, inte en pina! Tänk vilket liv jag skulle leva utan min huvudvärk!! :D Det ger mig hopp om livet igen att faktiskt få en dag lite då och då utan huvudvärk. Ingen som aldrig har känt kronisk smärta kan förstå.. hur hårt det är, att alltid ha ont. Att all energi går åt till att försöka leva ett normalt liv, när energin egentligen borde gå till sociala nätverk, relationer och vardagliga behov, så som tvätt, disk, middagar etc.

Imorgon har jag litteraturgenomgång inför skolstarten på måndag! Det ska bli spännande att börja igen, nu är det en termin full med pedagogik. Det är iaf något jag har lite koll på, till skillnad mot förra terminens psykologi! Vattenskadan i badrummet verkar göra att hela badrummet måste rivas, torkas och sen byggas upp igen. Gratis är gott även om det hade fått vänta lite om jag hade fått bestämma! Jag har ju precis börjat känna mig hemma igen.. Det är tur att jag har D som låter mig bo där så länge som renoveringen och saneringen tar *hjärta* Annars händer det inte så mycket, några vänner flyttar i höst till Stockholm och andra flyttar härifrån. Flera kompisar väntar bebis och andra glider isär. Vissa har förändrats totalt, bytt kläd- och livsstil, andra går i samma gamla spår, vissa för att de gillar det och andra för att de inte orkar eller vågar göra något åt det. Jag beundrar människor som vågar! Inte för att jag har funderat på ifall jag skulle vara en av dem om jag såg mig själv utifrån, men hur som helst. Det finns något mycket starkt och tappert i att våga. Våga bryta upp gamla vanor och göra något nytt, våga prova det där man alltid drömt om, våga ifrågasätta och diskutera det som man anser är viktigt, våga göra det man egentligen inte törs.. listan kan göras lång.


Att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv.