- vår!

Sömn, vad är det för nåt? Och ännu mera: vad är god sömn? Jag har haft så svårt att sova i en vecka.. vet inte vad jag gör för fel. Är verkligen jätte trött just nu. Men inatt har jag inte drömt några mardrömmar iaf :) Heja mig! Jag sitter och pluggar för fullt, och har gjort det sedan kl åtta imorse. Längtar tills om tre timmar då jag får lägga huvudet på kudden igen och sova en liten stund till - jag måste vara pigg ikväll, annars blir det inte bra ;) *ler*

Nu är våren här!! Det är tio grader och regn, underbart! Tussilago överallt och när jag åkte med bussen ner från Falun igår så var det bäddar med vitsippor längs vägen, i dikena, i skogen och på de öppna fältet - ååh så vackert, jag ville bara stanna bussen och plocka mig en bukett! När jag kom hem till D hade mitt blåbärsris nästan slagit ut, tänk vilken härlig grön färg det är :) Myyys!


Havet är djupt..!

- liv

Första gången jag hörde dikten nedan gick jag i tvåan. Min dåvarande lärare läste den för oss och sedan dess har det varit en av mina absoluta favoritdikter. Jag har en vän som också älskar den här dikten och efter att jag lärde känna henne så tänker jag på henne varje gång jag tänker på "visst gör det ont när knoppar brister". Det här är en dikt med många minnen. Många bra och fina minnen. Varsågoda!


Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

/Karin Boye

- tro

Jag och An var på bio i torsdags. Vi såg Änglavakt och en mening i den filmen har etsat sig fast i mitt minne:

Om man tror, då är allt möjligt.

Vissa saker som jag skriver kräver mod. Ett mod som jag sällan ser och känner hos mig själv. Utan respons tror jag att det modet kommer att svikta. Och det är inget jag vill, så jag SKA, så långt det bara är möjligt: tro.

Jag tror på mycket. Vissa kallar det naivitet, jag kallar det hopp. Jag tror som Gunde, att ingenting är omöjligt. ...kanske bara mindre möjligt. Jag tror på ödet ibland och på slumpen ibland. Måste man välja? Jag tror att ödet kan styra slumpen och tvärtom, därför är de beroende av varandra. Jag tror också att det jag tänker är det som jag utstrålar. Om jag tittar på dig och tänker "åh vad jag tycker om dig", då tror jag att du känner det. Jag tror att allt jag gör sätter spår för livet, kanske inte bara i mitt. Ofta gör vi saker tillsammans, beroende av/på eller för någon annan. Jag tror att goda nyheter får oss att tro på världen och jag tror att dåliga nyheter gör att tron en aning brister. Jag tror på mina nära och kära. Jag tror att de människor som är i min närhet vill vara det och jag tror att jag duger som jag är. Jag tror på min far när har säger att han gör allt för mig. Jag tror på min mor när hon säger att hon älskar mig. Jag tror på min syster när hon säger att hon ska bli frisk. Jag tror på D när han säger att jag är viktig för honom. Jag tror på mina vänner både när de skrattar och när de berättar hemligheter. Jag tror på Sverige när jag vandrar genom skogen och ser den naturskatt vi har, eller när jag blickar ut över ett vatten som gör mitt hjärta lugnt. Jag tror på att öppen kommunikation och ärlighet är det bästa, oberoende av vilken relation människor har. Jag tror på att det vi drömmer speglar inre tankar, glömda tankar eller tankar vi inte vågar tänka. Jag tror att OM man vill, så KAN man! Jag tror att om man hoppas på det bästa och förbereder sig på det värsta så blir man mindre besviken. Jag tror att mål är bra för själen. Jag tror att om man försöker så blir det oftast bra. Jag tror på att vänskap är den finaste formen av kärlek och jag tror att kärlek är den renaste formen av vänskap.


Och jag tror på lyckan. Men det vet ni ju redan.

- min livlina

Det är mycket känslor just nu. Och de går om varandra och i varandra och snart vet jag inte vad som hör till vad längre.. En enda röra. Människor som ringer och förväntar sig att inget är förändrat, människor som tycker att förut var bra. Människor som tror att allt kommer bli som det en gång var och människor som tar mig för givet. Människor som inte förstår att man ibland måste skydda sig själv, hur gärna man än vill något annat. Men jag är stark nu. Inget ska få ta mig ifrån mig. Inget.

Jag har packat fyra kartonger idag! Det känns underbart! Och som D sa.. jag flyttar tillsammans med mina nära och kära och ingen kommer försvinna bara för att jag flyttar. Min familj är den finaste. Jag älskar min familj, alla i den. På ett eller annat sätt. Ni är min livlina.. ..som jag aldrig vill leva utan.
Oj, nu blev klockan mycket igen! Dags att hoppa i duschen och tina upp efter en långpromenad med Mf samt en middag för två hemma hos An, för att sedan cykla ner mot centrum igen..^^ Buuuus!! Tihi!


"It's funny how from simple things, the best things begin.." /Bryan Adams

- du

Du....som gör mig lycklig
och berusad
Du
som ser
och känner mig
Du
som finns där
och bara är
Du
är
här

kaya kwanga

/Mi, april -10

- long time no see

Våren kommer med stormfart och jag njuter varje sekund som solen värmer. Om tre veckor, eller nästan två och en halv vecka, så flyttar jag från mitt Dalarna ner till mitt Stockholm igen. Med blandade känslor, såklart. Det är aldrig lätt att lämna något som betyder. Och det är en omvälvande känsla att veta att jag snart får ha den vardag som jag flyttade från för nästan ett år sedan. Jag har många projekt på g nere i Sthlm just nu och det är tokspännande! Gäller bara att inte glömma bort det viktigaste - skolan. Sista uppsatsen ska skrivas två och två och min förhoppning är att jag och S (som bor nästan granne med mig sen) ska skriva ihop, då kan vi dra i varandra, vilket skulle vara super för oss båda två, tror jag! ;)

Idag är det tisdag och jag slåss mot min huvudvärk för fjärde dagen i rad nu.. Men det går nog över snart! *hoppas* Diska först och sen ut på äventyr! Med cykeln och sen med bilen^^ Jippi!! Jag faktiskt, kalla mig knäpp om ni vill, längtar tills då bilen ska köras ner till Stockholm.. åka bil är ju trots allt något av det bästa jag vet :) finns mycket som slår det iofs, men mycket som inte gör det också. Jo, minns du när vi åkte bakvägen till Skattungbyn mitt i natten..? Det var verkligen en biltur att minnas! Gamla goa tider.. härligt!


High on life!