- sprängdeg

I morse trodde jag att jag skulle sprängas. Det var den värsta smärtan på mycket, mycket länge. Fy och urs! Men efter några starka knark-piller, några fler timmars sömn och en underbar pojkvän så mår jag nu mycket bättre. Känner mig lite "bakis", men det hör ju till.. Idag har jag besökt läkaren igen och jag börjar bli en stammis där, det märker man på personalen i kassan som vinkar glatt när jag kommer och tar min väntlapp.. "hellre stammis på vårdcentralen än ingenstans!?" haha. Right! Jag har även, tillsammans med D, bytt framlampor på bilen idag, inför besiktningen på fredag kan det vara bra att ha dem hela ;) Jag hoppas den går igenom.. så jag kan köpa de där fina aluminiumfälgarna som jag vill ha på sommarsulorna^^ Fixa med bilen är roligt, förutom den lilla rosten som är på den :S får kanske flirta lite med farbror till nästa sommar.. hmm. Jaja, dags att göra kudden sällskap så jag är ordentligt pigg imorgon när första föreläsningen äger rum!!


None.

- genom stockholmsnatten

Genom natten
i värmen som finns kvar
en svag bris från sommaren
nuddar huden
Hösten är nära
runt hörnet
ligger löven och regnet
tillsammans i en dans
som jag tycker om

Genom natten
i värmen som finns kvar
får mig att minnas
hur jag gick genom stockholmsnatten
för ett år sedan
Hösten var nära
runt hörnet väntade den
Löven, regnet och jag
tillsammans med mina stövlar

Liv

Jag gick med förhoppning
med bestämda steg och nervositet
Visste vad jag ville
visste det så väl

Skrämmande
Levande

Genom natten
doften av det sista från sommaren
en försmak av hösten
Underbart
Lycka
Små känslor som stärker
och klargör
nuddar huden
i samma sekund som vinden

Hösten är en otroligt vacker tid
Jag vet vad jag vill
jag vet det så väl
för jag älskar
färgerna och vinden

/Mi, aug 2010

- det blir inte alltid..

..som man tänkt sig. Men ibland blir det rätt bra ändå! Idag skiner solen och jag har varit på en liten roadtrip med grabbarna från Falun, som kom ner hit för att titta på bilutställningen på Rosersberg :) Snart ska jag hem till en kompis, äta pizza och kolla på film - myslördag here i come!

När jag kom hem idag var det en hög av post innanför dörren, räkningar och några vykort och framförallt; information från olika partier inför det kommande valet. Vi pratade lite om det igår, jag och D.. men jag blev inte så mycket klokare. Det var lättare förra valet. Mycket lättare. Imorse när jag och D gick till affären för att handla färska frallor till våran lördagsfrukost så stod där utanför en tjej och delade ut röda rosor, hon hade en pin från socialdemokraterna på sig. Väldigt gulligt faktiskt! D tog en och gav den till mig, sötis där! Nu står den i Berga i en vas med vatten och socker i^^

Nu i veckan drar allt igång på riktigt, skolan, jobbet på 40%, kurserna som jag ska vara med och hålla i under hösten och mycket annat. Jag ser fram emot den här hösten! Iaf nu när sommaren inte riktigt blev som jag hade tänkt. Att ligga och vara sjuk och titta på solen är ändå bättre än att inte se nån sol alls *tycka* Det är en hel del saker på senaste tiden som inte blivit som jag har tänkt mig.. jag förstår inte riktigt varför och vad/vem det beror på.. men det är bara att göra det bästa av situationerna. Det svåraste är att kunna vara ärligt glad och 100% engagerad i den nya "situationen" som uppkommer, det är nog en konst, som man får öva mycket på för att bemästra :) Just idag och igår gick bra - jag känner mig som en viking!!


"De som inte visar sin kärlek, älskar inte." /William Shakespeare

- mormor

Har nu, efter att ha sett hur D haft sin mailinkorg strukturerad, fått för mig att göra detsamma. Så nu rensas det och stoppas i mappar på avancerad nivå! Hittade texten som jag läste på mormors begravning och tänkte jag skulle dela med mig av den:

Alltid humöret på topp, en önskan att mera få veta.
Att mellan fyra ögon och kaffekopp, livets under leta.
En inställning som få, alltid får mig att le.
Trots att dagarna ibland är grå, får du oss att solen se.
Att kämpa in i det sista, ingen kan ta ifrån dig det.
Snart kommer vi dig mista och tåren på kinden blir het.
Men i all sorj jag känner, vet jag något underbart
att du och jag, vi är vänner och du får mig att se allt så klart.
Innan sista andetaget kommer, ska jag berätta för dig
att du, min förebild och mormor, du betyder mycket för mig

När jag blir stor, och funderar kring livet
Ska jag minnas dina ord, att ingenting är givet
Att man måste kämpa till livets dagar rinner ut
att hoppet måste finnas till livets verkliga slut

Var stark, än finns hoppet kvar
Var stark, slut är inte dina dar

/Mi 2006

En tår på kinden kan betyda mycket och det är konstigt att man glömmer det som förut var viktigt..

- en dag utan huvudvärk..

..är som ett helt nytt liv! Idag vaknade jag bredvid D, vågade knappt öppna ögonen och "känna efter" om huvudet kändes, eftersom att jag har haft ont nu i flera dagar/veckor i sträck. Men när jag hade snoozat (undra förresten när det ordet kommer in i Saol?!) tillräckligt länge och kände efter så... kände jag.. INGENTING! Jag tog händerna till huvudet och jo, det var kvar. Jag kunde blinka, skaka lite på huvudet och gå utan att vilja krypa. Vilken underbar start på dagen :) När klockan slog elva och jag hade varit på jobbet i två timmar, hade jag fortfarande inte känt av huvudet och inte heller när jag slutade kl tre. De sista timmarna på jobbet var roliga idag, inte en pina! Tänk vilket liv jag skulle leva utan min huvudvärk!! :D Det ger mig hopp om livet igen att faktiskt få en dag lite då och då utan huvudvärk. Ingen som aldrig har känt kronisk smärta kan förstå.. hur hårt det är, att alltid ha ont. Att all energi går åt till att försöka leva ett normalt liv, när energin egentligen borde gå till sociala nätverk, relationer och vardagliga behov, så som tvätt, disk, middagar etc.

Imorgon har jag litteraturgenomgång inför skolstarten på måndag! Det ska bli spännande att börja igen, nu är det en termin full med pedagogik. Det är iaf något jag har lite koll på, till skillnad mot förra terminens psykologi! Vattenskadan i badrummet verkar göra att hela badrummet måste rivas, torkas och sen byggas upp igen. Gratis är gott även om det hade fått vänta lite om jag hade fått bestämma! Jag har ju precis börjat känna mig hemma igen.. Det är tur att jag har D som låter mig bo där så länge som renoveringen och saneringen tar *hjärta* Annars händer det inte så mycket, några vänner flyttar i höst till Stockholm och andra flyttar härifrån. Flera kompisar väntar bebis och andra glider isär. Vissa har förändrats totalt, bytt kläd- och livsstil, andra går i samma gamla spår, vissa för att de gillar det och andra för att de inte orkar eller vågar göra något åt det. Jag beundrar människor som vågar! Inte för att jag har funderat på ifall jag skulle vara en av dem om jag såg mig själv utifrån, men hur som helst. Det finns något mycket starkt och tappert i att våga. Våga bryta upp gamla vanor och göra något nytt, våga prova det där man alltid drömt om, våga ifrågasätta och diskutera det som man anser är viktigt, våga göra det man egentligen inte törs.. listan kan göras lång.


Att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv.

- lösa tankar om vi

Det finns ingen i hela världen som har samma relation till mig som du har. Det gör dig mycket speciell. Och det finns ingen, som har samma relation till dig som jag har. Det gör mig speciell. Det gör oss unika, för varandra. Någon slags relation får man med varje människa man möter och varje människa man möter förändrar en lite. När jag mötte dig, förändrades jag. Du fick mig att se saker ur ett annat perspektiv, ur ett viktigt perspektiv. Du fick mig att skratta så magen värkte och du kallade mig vacker. Jag smälte. OJ vad jag smälte. Du får mig fortfarande att skratta så magen gör ont och du kallar mig fortfarande vacker. Jag är smält. Du fick mig att förstå att det finns något bättre om det inte är bra. Du fick mig att öppna ögonen och ta in mera av världen omkring mig. Min syn på livet, på relationer, har förändrats. I hela mitt liv har jag gått i en bubbla för mig själv, i någon ram dit ingen riktigt nått. I min sfär. När jag mötte dig, gjorde du mig sällskap, i ramen, på tavlan där hela jag finns, där allt som är jag finns. Utan förevändningar och tvång. Med dig är jag den jag verkligen är. Du lockar fram de bästa sidorna hos mig och med dig vågar jag. Och att våga, det är läskigt, men häftigt. Det gör mig sårbar. Precis så sårbar som jag bara kan vara tillsammans med dig. Det är unikt, det gör dig unik. Jag känner mig inte ensam längre. Inte ens lite. Du fyller allt jag vill och lite till. Och det bästa av allt, det är att du tillåter mig att vara en del av dig och ditt liv. Det är underbart. Och jag är så glad, att det är just jag.. som får vara med dig. För det finns ingen annan, som jag skulle vilja vara med just nu. Än dig. Det gör dig speciell för mig.


Helt enkelt: så är jag glad att jag har dig.. Det kanske hade räckt med att säga det..? (a)

- håll mig hårt

Skadade tankar
skadade drömmar
Jag skrek
och skrämde dig
Jag föll ur
det skrämde mig

Håll mig hårt
håll mig hårt

Det är det osagda
som tankarna letar sig fram till
som visas
Jag skrattade
och du log
Jag menade allvar
du förstod

Håll mig hårt

/Mi, aug 2010

- fredag den 13onde

Igår kom den tillbaka, huvudvärken, som ett brev på posten, efter en dags uppehåll. Nu blir jag tooookig! Om nån bara kunde säga: "gör såhär så blir det bättre". Jag skulle göra vad som helst. VAD SOM HELST!! Idag är det fredag iaf, den 13onde. Jag undrar varför man säger att det är en otursdag, någonstans i mitt inre säger ett minne att jag läst något om Jesus och hans tolv lärjungar, Judas som förådde honom blev det trettonde och han korsfästes på långfredagen. Men vad vet man om det egentligen? Jaja.. idag får jag besök iaf :) Myspys! Har lite att göra först, eftersom dagen igår mest gick åt till att bli frisk. Ett försök var att ligga i badet en timme med D, dricka cola-milkshake och prata om allt möjligt :) vi blev trötta och skrynkliga iaf och kunde somna gott efteråt.

Nu ska jag äta frukost.. det är bra grejer det!


Varmt och skönt ute..

- min värld

Ja, här går jag och pysslar i min egna lilla värld.. Äter gamla popcorn och lagar middag. Tvättar, plockar och fixar. Blir nöjd, blir mindre nöjd och blir jätte nöjd. Piff piff piff. Min tv-hörna börjar faktiskt bli riktigt mysig nu! Imorgon blir det ikea en sväng med flicksen :) får se hur trött jag efter en förmiddag där med dem ;) haha, jag som "bara" ska ha sex meter tyg! Här skall sys. Just det, det sys förresten redan, på överkastet. Dags att göra om det från en 210cm bred säng till min nuvarande 120cm. Jag ser inte fram emot att ta tag i pappershögen som ligger på en av stolarna.. tänk att sånt kan vara sååå tråååkigt!

Jag träffade An idag, å så fin hon är med sin STORA mage :) Bara en månad kvar nu, inte illa! Sen kommer lilla Sophi till världen. Jag lovade henne en roadtrip ner till Köpenhamn någon gång i höst tillsammans med D, så det måste planeras in! Många stopp kan göras på vägen, myyyys!

Just i detta nuet, har huvudvärken precis släppt. Det trycker inte ens lite och jag är i sjunde himlen. Det känns som om jag svävar! Och ja! På tal om att sväva: jag köpte mig ett par "gå-skor" i Täby i förrgår och mina ilägg passade perfekt så när jag går med dem.. då känns det som om jag svävar fram. Jag vågar inte riktigt röra mig, tänk om jag får sådär ont i huvudet igen :S Det vore skönt att få slippa det ett tag nu framöver.. jag är rätt trött. Back to business! Bye for today!


Tänk om..

- alla

På en vit häst
en vinterdag
för mer än ett år sedan

Det känns som igår

alla skratt
alla skämt
alla timmar
alla diskussioner
alla hemligheter
alla berättelser
alla sms
alla glas
alla lekar
alla promenader
alla blickar
alla kramar
alla tankar
alla meningar
alla kartor
alla matcher
alla runt omkring
alla visningar
alla fester
alla gemensamma vänner
alla smekningar
alla sånger
alla dagar,
kvällar,
nätter och mornar
alla måltider
alla påhitt
alla funderingar
alla om och men
alla hinder
alla underbara stunder
alla oförglömliga upplevelser

Fortfarande
allt detta
då
nu
varje dag

du
min riddare

Jag älskar
att få lära känna dig
då
nu
varje dag

ända in

Ända in
till ditt hjärta
till mitt hjärta

/Mi, aug 2010

- snart så

Nu börjar det ordna upp sig. Huvudvärken avtar i sakta mak och någon slags frid infinner sig inom mig. Det är sååå njutbart när migränen släpper, det finns nästan inget som går upp emot det.. kanske att få kissa när man är så där sjukt-panik-kissnödig ;) Jag hoppas iaf på att kunna gå till jobbet imorgon. Om inte så ska jag träffa den där hemskt otrevliga doktorn som jag pratade med imorse som ifrågasatte varför jag inte var på jobbet. Jag svarade att: "kräkas och knappt kunna titta och att det till och med är jobbigt att ligga ner borde vara skäl nog till att inte gå till jobbet". BITCH! Jaja.. tre filmer senare så sitter jag ändå upp och har både duschat och ätit middag *stolt*

Det slog mig idag att det är konstigt att jag inte är flintskallig, så mycket hår som jag tappar heela tiden! Tur att man har mycket på huvudet ;) precis efter vintern kan man ju tänka att man tappar vinterpälsen, men nu då? hmm. Jaja, time to go. Kram å god natt!


That´s what friends are for..

- hit men inte längre

Att sanningen tillslut kommer fram, det vet vi alla. Jag har slutat att låtsas nu, jag har slutat att intala mig själv om vissa saker. Det går inte längre. Det har blivit dags att ta tag i saker på det ärliga, okonstlade och sanningsenliga sätt som sakerna kräver. Att min syster är sjuk råder inga tvivel om och att jag önskar henne all styrka i världen är ingen hemlighet. Min fars vägg är nära och jag önskar att han hade styrka att vara far till sina döttrar och låta andra människor ta det som inte hör fadern till. Min mor ringer och frågar hur jag mår och jag hör mig själv ljuga för henne och säger att det är bra. Saker som händer får mig att tänka tillbaka på en tid i mitt liv som jag bara vill lägga bakom mig, men som jag hela tiden påminns om, som jag hela tiden vidrör och snubblar över. Jag berättar inte för någon annan än D hur orolig jag är för min familj. Hur jobbigt jag tycker att det är att vara medberoende i en ätstörning, en depression och i ångestattacker. Hur frustrerande det är att veta att det finns hjälp men att den inte tas emot. Jag berättar inte hur jobbigt det är att stå bredvid människor man älskar och se dem kämpa, kämpa och kämpa, för att sedan förtvina.. i någon slags tro om att det "blir bättre". När tryggheten brister och muren faller, finns det inget att längre stå på. Jag berättar inte hur svårt jag har att känna mig hemma och hur jobbigt det är att gå till jobbet för tillfället, hur varje morgon är en kamp. Jag utesluter vänner som inte hör av sig, jag orkar helt enkelt inte. Min tillvaro är inte trygg just nu. Den enda trygga punkten jag har.. är D. Och jag är tacksam varje dag, minut och sekund för det. Jag önskar att alla hade, det som jag och D har.. för det är verkligen fantastiskt. Jag utesluter att berätta när jag har ont i huvudet, trots att jag förstår att alla runt omkring ser det. Jag vill bli sedd för den jag är, inte det jag "har". Och innerst inne, vet jag vem jag är. Jag vet vad jag heter, vad jag blir glad och lycklig av, jag vet att jag älskar hela min stora familj och att de älskar mig tillbaka, jag vet vilka mina riktiga vänner är och hur få de faktiskt är. Jag vet att jag är en glad, sprallig och positiv tjej som ofta sprider glädje runt mig. Och nu har jag gått hit, men vill inte gå längre. Inte utan förändring. Jag har lovat mig själv att det är dags nu. Mitt liv är mitt liv och ingen annans. Jag tänker göra med det som jag vill och jag tänker inte låta någon ta ner mig ifrån det, genom att påstå att jag inte klarar mig själv eller att säga att jag borde vara starkare. Jag är så stark jag kan, men vi har alla en gräns. Som måste respekteras och tas vara på, framförallt av oss själva. Det tror jag i alla fall. Jag har så många avsked bakom mig, relationer som tagit slut, som har förändrats och som inte längre finns till. Jag är livrädd för fler uppbrott. Men mitt i allt detta så tänker jag på det som farfar skrev i ett mail till mig en gång: "Man måste satsa, om man ska vinna. Någon annat sätt finns nog inte." Jag försöker tänka så, för att våga ha relationer. För att inte backa och fly, när för mycket känslor blir inblandade. jag har lovat mig själv - att vara stark och lägga energi på det som för mig, betyder mest.

Jag vill tacka livet som gett mig så mycket.

Det har gett mig skrattet,
det har gett mig smärtan så att jag kan skilja lycka ifrån sorgen,
de två ting som skapar alla mina sånger
och mina sånger som är era sånger
och alla sånger som är samma sånger.
/Arja Saijonmaa har gjort en variant av denna texten

Det är dags att göra livet, till det som det var förut. Då jag kände oändlig lycka när jag gick barfota, då jag kunde se en hel film utan att tappa koncentrationen eller somna, då jag hellre lyssnade på musik än satt stilla i tystnaden, då jag hellre var med vänner än ensam, då jag litade på mig själv, på mina nära och mina kära. Jag måste leva för mig själv, innan jag kan leva för andra. Over and out. I love you.