Det är mycket tankar som snurrar just nu och jag har svårt att sortera dem på ett rättvist och korrekt sätt. Jag vet egentligen inte vilka känslor som hör vart eller vilka tankar som egentligen berör det som är viktigt. Men jag
trivs i min röra, det är liksom helt okej. Jag försöker ta en dag i taget, en tanke i taget, en känsla i taget. Några steg framåt, färre steg bakåt. Det är liksom helt okej. Det känns okej att tillåta mig själv att vara förvirrad och smått galen *ler* Det börjar bli standard nu. Får man någonsin klarhet i någonting egentligen?
Telefonsamtalet igår fick "koppen att rinna över". Det var orättvist och oförståeligt. Men det är okej. Det måste vara det. Vi alla hanterar saker olika, så är det bara.
Du på ditt sätt och jag på mitt sätt. Jag vet att jag alltid haft svårt för vissa saker och det är inget som blivit lättare.. Jag har fortfarande svårt att stå för det jag känner och blir
livrädd om jag öppnar mig och det inte tas emot på ett sätt som får mig att känna trygghet och lugn.
Jag känner lust och ett varmt intresse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar