ÅHH..! Idag har jag haft ett långt samtal med en gammal gammal hjärtevän till mig, min B :) Ibland längtar jag efter my old friends så jag blir gråtmild. Tänk att de fortfarande tänker på mig, skickar gulliga sms och frågar om läget. Att de fortfarande bryr sig och framförallt att de aldrig tröttnar på att bjuda in till fester och tillställningar. De är så underbara medan jag är dålig på att både höra av mig och ta tid till att ses när det faktiskt finns en chans till det. Men det är komplicerat och det kommer det nog alltid att vara det.. Förlåt.
Men något som jag och B har gemensamt och som ingen kan ta ifrån oss eller för den delen heller förstå är alla minnen från Runn:
"Du ska veta att jag saknar dig, det finns känslor som aldrig tar slut, du ska veta att jag inte glömt, det finns bilder som aldrig suddas ut. Jag har vaknat mitt i natten av tystnaden och önskat att du var här brevid mig igen, en del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig." Tomas Ledin är sommar, på den "gamla goda tiden"!
Just nu, i ögonblicket, bestämmer jag mig för att hälsa på helgen vecka 49. Skriv upp det, mina röda stugor, here I come! ;)
Idag har jag varit på kurs, det var inte jätte upphetsande, men mycket lärorikt och det var det som var meningen. Almegas kollektivavtal är som en djungel *ler* av paragrafer. Efter middagen med H, traskade vi drottninggatan ner mot Gamla Stan, riktigt mysigt var det med höststormen som rådde. Det är sällan jag känner mig så levande som när en hård vind piskar kinderna på ett ändå ganska motsägelsefullt mjukt sätt. När vi kom fram till tunnelbanan kände vi oss riktigt blåsta..
Jag och far var i Sälen för många år sedan nu. Det blåste så mycket att de fick stänga liftarna, vilket i och för sig inte är något exceptionellt i sig.. men när vi väl kom ner därifrån snöyran och satt framför brasan med filt och popcorn så sa vi det att: "..nog är det här livet, men vi var aldrig så levande och lyckliga som när vi stod högst uppe på Hundfjället, i snön som kom in överallt och i en sikt som varade säkert en halv meter framåt.. så j*vla kallt och så j*vla underbart!" Jag minns det så väl, det var då jag blev frälst och det var även då jag fick mina första skidglasögon.
"Vi ses, vid kanten av himlen.."
Men något som jag och B har gemensamt och som ingen kan ta ifrån oss eller för den delen heller förstå är alla minnen från Runn:
"Du ska veta att jag saknar dig, det finns känslor som aldrig tar slut, du ska veta att jag inte glömt, det finns bilder som aldrig suddas ut. Jag har vaknat mitt i natten av tystnaden och önskat att du var här brevid mig igen, en del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig." Tomas Ledin är sommar, på den "gamla goda tiden"!
Just nu, i ögonblicket, bestämmer jag mig för att hälsa på helgen vecka 49. Skriv upp det, mina röda stugor, here I come! ;)
Idag har jag varit på kurs, det var inte jätte upphetsande, men mycket lärorikt och det var det som var meningen. Almegas kollektivavtal är som en djungel *ler* av paragrafer. Efter middagen med H, traskade vi drottninggatan ner mot Gamla Stan, riktigt mysigt var det med höststormen som rådde. Det är sällan jag känner mig så levande som när en hård vind piskar kinderna på ett ändå ganska motsägelsefullt mjukt sätt. När vi kom fram till tunnelbanan kände vi oss riktigt blåsta..
Jag och far var i Sälen för många år sedan nu. Det blåste så mycket att de fick stänga liftarna, vilket i och för sig inte är något exceptionellt i sig.. men när vi väl kom ner därifrån snöyran och satt framför brasan med filt och popcorn så sa vi det att: "..nog är det här livet, men vi var aldrig så levande och lyckliga som när vi stod högst uppe på Hundfjället, i snön som kom in överallt och i en sikt som varade säkert en halv meter framåt.. så j*vla kallt och så j*vla underbart!" Jag minns det så väl, det var då jag blev frälst och det var även då jag fick mina första skidglasögon.
"Vi ses, vid kanten av himlen.."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar