Jag är glad att jag fick gårdagen fri iaf. Imorse (eller när jag vaknade för en timme sedan) kom jag på att det är mycket lättare att vara stark när jag inte har ont. Så fort värken kryper intill mig så blir jag liten som ett barn, vrång som ett barn och med ett humör som ett barn. Och nej, det är inte så jag vill vara och jag försöker med allt jag kan och vet, att "sköta" mig. Jag lovar. Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan.. men ibland undrar jag.
Igår var en dag helt i min smak! Jag och An hängde hela eftermiddagen, med promenad, bullbak och "surprisen".. som jag fortfarande inte tänker delge, för D vet inte om den ännu. Kvällen spenderade jag, glad och lycklig, i min soffa med te och film. Det är lätt att vara nöjd med livet när jag inte har ont. Jätte lätt faktiskt! Jag känner mig som en ny människa! Eller.. som mitt rätta jag är nog mer korrekt att beskriva det som :)
Jag ser fram emot den här veckan, den är fullspäckad - precis som jag gillart! Och jag önskar verkligen att jag får stå upp varje dag. Förra veckan blev en flopp.
Inatt ringde telefonen och det blev ett samtal som bara vi kan ha.. När du var liten kunde jag rädda dig från alla bin i trädgården, genom att ta med dig in. Men jag kan inte rädda dig från livet, även fast jag ibland vill det och att jag vet att det kan vara skönt att få leva utan verkligheten ibland. Glöm inte att du är den starkaste jag vet.
"With all of my heart, i know i'll always be right here.." /Bryan Adams
Du vet inte hur nyfiken jag är på din surprise! :P
SvaraRadera