- pollen och mystiska samtal

Mina fötter värker. Måste lära mig att "gå på stan" igen. Har inte sysslat med det på alldeles för länge, blir slutsatsen av dagens strapats. Jag hittade inga hyllor.. *morrar* ..får hålla tummarna att Ikea har det jag vill ha, iaf så pass att jag kan modulera dem för att få dem som jag vill :) Jag hade hoppats på indiska eller bolagret, men icke! Jaja. Mysigt fika på Gunnarsons blev det iaf, nästan som en liten reunion från högstadiet, med betoning på liten^^ Snart kommer Je hit för att äta lite middag och förhoppningsvis kommer D en sväng också! Men först ska jag lägga ikull mig en stund på sängen, är sjuuukt trött och ögonen bara kliar - pollenallergi, yeah!

Det satt en kille och stirrade ut mig på tunnelbanan hem nu i eftermiddags (jag har här kortat ner samtalet en aning.. eller mest hans del av samtalet *ler*):

- Du.. Du har nog det finaste håret jag någonsin sett.
- Jasså? Ja.. tack då.
- Alltså, det är verkligen jätte vackert.. och du är verkligen jätte vacker.
- Oj.. jaha.. tack då.
- Jag hörde att du pratade med din vän, vad jag förstod så är hon sjuk. Det var vänligt av dig att erbjuda dig att komma dit med lite mat, tycker jag.
- Ja jo.. man ska vara rädd om sina vänner, tycker jag.
- Det håller jag verkligen med om. Skulle du ha lust att ses över en kopp kaffe kanske? Du tilltalar mig.
- Nej, det har jag nog inte lust med.
- Inte? Varför?
- För det känns som om du stöter på mig och jag har pojkvän.
(tystnad)
- Jaha, såklart du har! Varför skulle någon som du vara ledig? Jag ska av här, synd att du inte ville lära kännas mera. Jag tror det hade kunnat bli nåt.
- Ha det så bra nu..

Det här är typ det mest mystiska samtalet jag någonsin varit med om.. i alla fall på tunnelbanan, helt random, bara sådär. Galet! Jaja^^ Det är underbart med människor som tar kontakt iaf, det tycker jag är imponerande. Vi är alldeles för dåliga på det över lag, här i Sverige, tycker jag. Vi är alldeles för rädda för varandra.


I just wanna hold you..