Sitter här med min vän och fiende: datorn, min kompis Henning Mankell och min gobit chokladkakan..
Just nu känner jag mig helt fylld av vemod. Jag har suttit som ett ljus sedan jag steg på tåget på Stockholms central. Klockan är mycket och jag börjar kanske bli trött. Kilometerna flyger fram utan att jag önskar det. Att åka längre och längre ifrån det man vill ha nära är ingen känsla som är skön att finna sig i. Så är det bara. Speciellt när Falun känns mindre och mindre verkligt. Det mesta som jag trodde var verkligt, var bara på låtsas och jag förstår inte att jag inte har sett det förrän nu. Hur kunde jag bli så självupptagen och blind? Men som alltid, så är det bättre att ångra det man gjort än att ångra att man aldrig gjorde det. Ellerhur? Ibland kommer allt som en blixt från klar himmel. Skrämmande.
Utöver mitt vemod och min "tycka synd om mig själv"-sida just nu, så har veckan i sthlm varit grym! Det har varit inflyttningsfest som jag passade på att bli lite fuller på^^, vi har varit på båtmässan och planerat en massa inför kursen i Påsk. Och så har jag passat på att njuta riktigt ordentligt!
Ett riktigt kap. Jag är.. så glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar