Jag ligger i syrrans säng i Falun och läser/pluggar och tänkte att det var dags för en liten paus. Surfade runt på några kompisars bloggar och hittade Ma som skrev ett inlägg om könsskillnader. Hon är grymt duktig på att skriva och det är alltid roligt att läsa hennes kloka inlägg. Jag är egentligen inget fan av att synliggöra dessa köns-skillnader så tydligt, utan jag gillar mera tanken av det rent personliga. Att man gör det man är bra och det man har tid för. Men det kan bero på att jag och T aldrig någonsin haft problem med detta. Jag tror mera på att dagens samhälle måste bli mera jämställt och i boken Bitterfittan frågar sig M. Sveland "Hur kan vi få ett jämställt samhälle om vi inte ens kan leva jämställt med den vi älskar?" Och ja, det kanske är så. Att vi måste bli mera jämställda med de vi lever med för att samhället i stort ska kunna ändra sig. Eller? Jag vet att man alltid ska börja med det lilla, men till vilken grad?
Jag förstår tankar som "varför ska en kille gå före kön i ett kvinnodominerat yrke när kvinnor inte gör det i ett mansdominerat?" etc. Men det finns skillnader som är viktigare, eller åtminsrone minst lika viktiga! Jag skulle tex hämta nyckeln till garaget förra veckan nere på föreningen och alla framför mig fick visa leg. Jag kom på att jag hade glömt mitt, så jag ringde T och bad honom komma ner med det till mig så att jag skulle kunna kvittera ut nyckeln ordentligt. Innan han hann ner så blev det min tur och det enda jag behövde göra var att säga mitt personnummer. Efteråt funderade jag varför och jag undrar om det var en slump eller om det faktiskt hade att göra med att alla, faktiskt alla, som var före mig i kön var, för att säga det på ett fint och trevligt sätt: nysvenskar..?
Jag och Ka hade också en intressant diskussion om genus (man ska iofs inte blanda ihop genus och könsskillnader allt för mycket, men ändå) i förra veckan: Hon hade varit på ett seminarie då en av hennes klasskompisar visat upp ett arbete om genus. Det jag och Ka då diskuterade var att självklart ska ett genustänk alltid finnas, men det är samma där.. till vilken grad? Det kan inte vara det enda som är viktigt för att vårat samhälle ska fungera. Det är bra att många människor engagerar sig i frågor som denna och synliggör den för oss andra. Jag själv har nog valt att bara ta till mig en liten bit av detta och som jag tidigare nämnde, så tror jag att vi mer måste utveckla och jobba på, som min chef alltid säger, "rätt man till rätt plats". Och det är väl inte så konstigt att "alla" chefer idag (min chef är förvisso en kvinna, men då är det i ett kvinnodominerat yrke) är män, eftersom att det var mestadels män som gick på högskolan för 30 år sedan. Nu har det blivit en radikal skillnad och jag tror och verkligen hoppas på att om 30 år, kommer det se helt annorlunda ut!
Jaja, nog om detta.. tillbaka till "Lära eller Läras - en bok om kompetens och utbildningsplanering i arbetslivet" :)
Hakuna Matata!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar