Jag läste en artikel idag, i en sån där tidning som jag tidigare öppnat typ tre gånger i mitt liv, en sån tjej/skvaller/gör om dig själv till någon annan med hjälp av konstiga och onaturliga produkter/"så här gör du" - tidning. Artikeln var bra, den fick mig att fundera en hel del, på mina vänner omkring mig. På om jag omger mig med människor som jag mår bra av.. Det slog mig när jag läste artikeln att jag ogillar då jag hör av mig och inte får nåt svar. Jag formligen hatar att lägga energi på "vänner" som själva inte kan lägga ens ett äpple på mig. Varför har man såna människor omkring sig som man kallar vänner? Jag tycker inte heller om att inte få nån uppskattning.. Jag försöker att visa min uppskattning till mina vänner. Farligt att säga (om det verkligen inte stämmer), men jag ser det som
ett mål, en vision. Det slog mig också att jag hellre umgås en lång stund med en "riktig" vän, än några korta stunder med lite "ytligare" vänner. Kvalitet framför kvantitet, helt klart!
Jag ser fram emot lördag.. Jag tänkte också på att jag tycker om att alltid få vara välkommen. Jag har en bild av att vänner är välkomna hos varandra, alltid. Fler borde ha mitt motto: "ju fler desto bättre" (funkar inte i ALLA tillfällen ;) såklart). Jag vill efterlysa me
r spontanitet, solidaritet och fler
hembjudningar! Kanske känner jag så här eftersom att mina närmsta vänner inte befinner sig så fysiskt nära för tillfället.. Det är Em och jag kvar *hjärta* Så det här har nog varit de tre längsta veckorna på... jag vet inte hur länge. Jag vet ärligt inte hur jag har fått tiden att gå. Nu är det iaf bara fyra nätter kvar till D kommer hem :) Det betyder att jag bara behöver somna fyra gånger till.. Jag vill tacka Em och L för spontana upptåg! :)
Det betyder mycket.Idag har jag provat att tvätta mina nya blåa byxor.. missade att det var vita sträck på sängkläderna (som jag såklart promt skulle tvätta med de blå byxorna) mellan de mörkröda och bruna sträcken, så.. gissa vilken färg de (före detta) vita sträcken har nu? ;) Och just ja.. det har hänt nåt hemskt idag också. Eller.. allt är ju relativt, såklart. Men tele2 har problem med att skicka sms från utlandet.. Ni kan ju gissa vad jag tycker om det! *morrar med ett leende på läpparna*
4 dagar, 96 timmar, 5 760 minuter och 345 600 sekunder.Igår gick vi till stranden det första vi gjorde när jag kom till jobbet. Vilket jobb jag har ibland, underbart!
Sol, strand och
vattenkrig - inte illa! Ellerhur? På vägen dit så hade flickorna framför mig en diskussion: "Jag ska bli ängel när jag blir stor!", "Neeej.. men det kan du ju inte! Då måste du ju dö först!", "Men... pappa säger att jag är en liten ängel nu.."
"Mi.. det här har varit den bästa helgen på.. jag vet inte, kanske i hela mitt liv och jag kan knappt vänta tills det händer igen.." Det var åtta månader sen och jag minns det som igår. Jag vet inte om jag någonsin har känt mig så hel, som då. Det var.. perfekt.